tisdag 12 februari 2008

När oljan sinar

Jag har bestämt mig definitivt för hur jag ska ställa mig i en mycket viktig framtida fråga. När oljan sinar så bör Sverige och världen inte hålla på naturresurser som uran för egen del (Sverige har tillgångar på detta område som vi inte utnyttjar idag). Om vi skall gå under som civilisation så skall vi göra det tillsammans med världen, om världen gör det tillsammans med oss. Det är det enda alternativet som står till buds, förutom ett storkrig som leder till ännu större recession, och snabbare tillbakagång för oss alla.

När det gäller skog så bör enskilda länder få ta självständiga beslut. Det är inte meningen att Sverige skall bli ett enda stort kalhygge för att andra länder skall kunna fortsätta köra bil på etanol. Jag förutsätter att den globala uppvärmningen ökar ytterligare inom en överskådlig framtid och jag ser inga argument mot att byta olja mot vatten framöver, eller att göra affärer med dricksvatten, för dem länder som kan det. De länder som inte har något att byta med, inga pengar och ingen olja, kan få gratis hjälp av länder med tillräckligt vattenflöde, typ Sverige, som en del av biståndspolitiken.

12/02/2008 Roger Klang, Lund