torsdag 7 februari 2008

"In God We Trust"

Jag börjar tröttna på USA:s fundamentalister! Mitt Romney, en fan av waterboarding, vann primärvalet i den sista staten jag trodde skulle vara möjligt för en kandidat som förespråkar statlig tortyr, Utah, hemstaten för Jesu Kristi Kyrka. Jag trodde i min enfald att principer var viktiga för amerikanare. Jag trodde att Mc Cain skulle vinna överlägset, där om någonstans.

USA får använda skendränkning i förhör med terrormisstänkta, säger nu en talesman för Vita huset. ”Det beror på omständigheterna. Tron att en attack är nära förestående, det skulle kunna vara en omständighet då man definitivt vill överväga saken.” säger Tony Fratto, en av president George Bush´s talesmän. Och jag säger: Om inte om fanns, så flög grisen över Berings sund!

Antagligen så vill Bushadministrationen cementera förhörsmetoden innan Bush stiger åt sidan, om ifall Mc Cain vinner presidentvalet. Men USA ska komma ihåg att deras storhet som nation beror på deras tidigare godhet, samt Europas och Östasiens dyrkan av den amerikanska kulturen. Men filmerna har blivit klart sämre sedan USA fundamentaliserades plötsligt 2003, de har blivit uppblåsta och svulstiga. Gästfriheten mot främlingar i Amerika som nation har fått sig en rejäl törn (om det inte är fråga om våra kvinnor). Liberala länder håller på att bli Amerikas hackkycklingar. Våldsreligiositet växer fram, där bibelcitat blandas med hetska utfall, ofta mot Sverige (vad har vi gjort dem?). Amerikanska fundamentalister ber för att svenska barn som dog i tsunamin ska ha farit till helvetet. Jag tycker inte om att dra upp de här konklusionerna. De är deducerbara, men kan inte tillskrivas en faktisk och omisstaglig verklig bild av USA... än. Likväl så kopplar jag samman dem med den framväxande fundamentalismen. Om ni ska ta våra kvinnor, och samtidigt vara en hög skitstövlar, så kan jag lika gärna se upp till James Cook´s Storbritannien. Men det vill jag inte!

Jag tänker ge amerikanarna några månader till. Tills smekmånaden är över för USA:s näste president. Om de inte har bättrat sig då går jag min egen väg (vilket jag för övrigt alltid har gjort, men min väg har i mycket varit ”leanient” mot USA eftersom jag har trott på dem när de inte var bra som stat, men nu börjar mitt tålamod ta slut!). Sista ordet får ändå Gud, men jag skulle inte bli förvånad om USA inte tar sig ur recessionen. Det finns tydliga nackdelar för folk som inte följer den riktige Gud vare sig de kallar honom Allah eller Gud, men det är nackdelar på en flytande skala.

Att förespråka waterboarding är inte att förlita sig på Gud, så som det står på deras dollarmynt och sedlar!

Roger Klang, Lund den 07/02/2008

onsdag 6 februari 2008

Rasool Awla, Män mot hedersförtryck, i SvD

Det här är en tänkvärld artikel!

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_843895.svd

Brev till miljöminister Andreas Carlgren

Jag förstår på ert nyhetsutskick från regeringen och Carlgrens Indienresa, att ni nu har börjat utnyttja den av EU tillåtna andelen för Sverige, att låta kampen mot växthusgaser ske i andra delar av världen än Sverige.

Jag har ett förslag till regeringen! För diskussioner i EU om möjligheten att få låta en större del av våra växthusgasutsläpp reduceras i utvecklingsländer som Kina. Sockra gärna budet till EU med att de får lov att lägga på en mycket större börda på Sverige än om vi hade reducerat utsläppen på hemmaplan.

Jag har tidigare skrivit på min blogg om att växthuseffekten inte tar hänsyn till rättvisefrågor, de som drabbas hårdast av växthuseffekten är de sydligare länderna i EU, och inte Sverige. Det är också de sydligare länderna som har minst pålaga (eller tvärtom en höjning av utsläppsrätterna), men flest invånare och skitigare industri, som smutsar ner mycket mer. Det är de sydligare länderna som tjänar mest miljömässigt på ovanstående förslag. Det är de sydligare länderna som tycker att den nuvarande ”uppgörelsen” i EU är rimlig och rättvis.

Huruvida det blir en handelsfråga, det här med vår växthusgasreducering i utvecklingsländer, eller om det blir en fråga om ren välgörenhet, borde inte få tillåtas spela någon roll i EU. Som jag skrev på min blogg tidigare så kommer de länder som får bära den tyngsta bördan inför klimatmålet, också att vinna mest samhällsekonomiskt. Så det är egentligen upp till Spanien, Italien, Frankrike och Storbritannien om de vill göra goda affärer genom att sätta ribban högre för sig själva.

Jag misstänker dock att de inte ser på saken på samma sätt. Jag tror inte att de unnar oss att tjäna på affären, av ren princip, hur skall man annars förklara att EU kommit fram till den deal vi har i norra och centrala, kontra södra Europa i växthusgasutsläppsfrågan - att vi skall släppa ut mindre som redan kommit så långt, och de skall få släppa ut mer (än oss i alla fall), som inte gjort någonting åt sina problem? Hur ska man annars förklara att vi inte får tjäna pengar ömsesidigt, tillsamman med bl.a. Kina och Indien, på vår i dagsläget ålagda börda genom att involvera utvecklingsländerna?

Det ska vara en uppoffring för oss, om det upplevs vara en för sydeuropéerna, det är den enda förklaringen jag kan komma på! Men jag lämnar frågan om sydeuropéernas tyckande i den här frågan öppen, jag kan ju ha fel.

Alla tjänar på mitt förslag, Spanien, Italien, Frankrike, Storbritannien, utvecklingsländerna, hela globen Tellus och så Sverige förstås.

Jag tror att både Kineserna och Svenskarna har mycket att tjäna på ett sådant samarbete! Utelämna inte Kineserna från de miljömässigt goda affärerna, för dina egna syften Carlgren!

Jag tycker att miljöministern ska sätta sig ner och titta över siffrorna på hur mycket varje sektor av samhället smutsar ner, t.ex. lastbilstrafiken, båttrafiken, köpcentra, villauppvärmning, et cetera. Sedan kan du ta och titta på olika teknik/forskning och se vad som är möjligt, eller kanske snarare rimligt, att åstadkomma fram till 2020. Det finns en nedre gräns för hur mycket växthusgaser kan reduceras i last- och personbilstrafiken. EU har agerat som om det inte finns det, men det finns en gräns för all teknologi. Presentera för EU det ni kommer fram till!

Vi bör därför ställa EU inför ett ultimatum och fråga dem (ifall vi inte får lov att begränsa utsläpp i utvecklingsländer istället för i Sverige) om de förväntar sig att vi skall reducera vårt välstånd om vi inte kan trolla fram tillräckligt effektiv teknologi för att leva upp till EU:s ensidiga normer för oss! Fråga dem som en följdfråga, om de förväntar sig av oss att vi skall betala höga böter till EU om vi inte lyckas uppnå målen! Vi har rätt att kräva att EU spelar med raka rör och ger oss ett rakt svar! Jag gissar att de väljer att inte göra det. De är som ett gäng småmullor som gör allt i det fördolda, och Reinfeldts regering tar som vanligt emot det utan att säga sin mening offentligt. Det är det som brukar kallas för motsatsen till kurage. Är det något de har mycket av, så är det att ha lite kurage! Jag menar, jag vet att jag hade klarat av att stå upp för Sverige bättre än dem i alla fall. Ironiskt nog tror jag att den homosexuelle Andreas Carlgren övertrumfar Fredrik Reinfeldt i mod. Du kanske är mer man än du räknar med Andreas!? Jag tycker du gör ett bra jobb i alla fall!

Roger Klang, Lund den 06/02/2008

söndag 3 februari 2008

Carl Bildts blogg, om Afghanistan

FCO börjar blogga - om bl a Afghanistan

februari 2, 2008

Så börjar Carl Bildts blogg, och fortsätter…

”…Dessa och ytterligare några rapporter om Afghanistan - inte minst FN:s om narkotikasituationen - tillhör just nu också min läsning.

Från de nordiska ländernas sida har vi sedan ett bra tag talat om ett behov av en förstärkning av främst de politiska och ekonomiska insatserna i landet - och av en långt bättre samordning.

Det innebär inte att förstärkningar på säkerhetssidan inte kan behövas, men det innebär att det inte är där som de mest avgörande utmaningarna finns.

I Berlin i går diskuterades åtskilligt om Afghanistan. I London är det tydligt att frågan framstår som allt viktigare. I Washington växer bekymren.

Stats- och fredsbyggande är krävande. Alltför ofta underskattas svårigheterna. Alltför ofta tror man att det går enkelt och snabbt.

Vårt engagemang i och för Afghanistan kan bara lyckas om det är långsiktigt.

Jag håller med Bildt, vi borde förflytta de svenska trupperna till dit där de kan göra nytta, till södra Afghanistan och stridigheterna där! Att låta dem vila upp sig i norra Afghanistan är ett enormt slöseri med resurser som inte leder till förbättringar av någon situation. Man får inte vara blöt när man ska gå tillväga. Vi måste vara där civilbefolkningen behöver oss!

Om man vill förändra någonting så kostar det – nästan all beständig historia skrivs i blod!

Roger Klang, Lund den 03/02/2008