fredag 1 februari 2008

"Tolgfors kritiserar ÖB:s sparförslag"

I SvD den 01/02 under rubriken ”Tolgfors kritiserar ÖB:s sparförslag”, står det bland annat:

Att Sten Tolgfors nyligen träffat ÖB Håkan Syrén har inte lugnat honom och försvarsdepartementet. Tvärtom har ministern gjort en skriftlig ”summering och bedömning” som delgetts i regeringskretsen och som SvD tagit del av. Den bekräftar de allvarliga ekonomiska problemen för åren 2009-2011.
Sten Tolgfors uttrycker själv: ”Det samlade underskottet för förbandsverksamheten kan vara 4,5 till 6 miljarder på de tre åren efter 2008. Det är viktigt att vi har en öppen process och jag kan bekräfta de här siffrorna. Det viktiga nu är att vi får en stabilitet och trygghet för de anställda i försvarsmakten.”
Samtidigt som Sten Tolgfors gjort en ”summering och bedömning”, och konstaterat ett stort underskott, så undrar försvarsministern hur det kan komma sig att försvarsmakten inte förrän i januari 2008 kunde presentera en samlad bedömning för innevarande år!? Försvarsministern har krävt ett detaljerat svar från ÖB hur bristen på 1,5 miljarder i år uppstått.
Vet- eller inte vet Sten Tolgfors att försvaret är i, eller kommer att hamna i en kris på grund av de sänkta anslagen från regeringen Reinfeldt (och den förra regeringen Persson)? Svaret måste naturligtvis bli att han vet! Konklusionen medför därför en följdfråga: Klagar Tolgfors på krisen, eller på ÖB som måste hantera de av regeringen ålagda besparingarna?

ÖB Håkan Syrén vill omfördela 850 miljoner från anslagen för materiel och utveckling och istället föra över det till driftsanslaget. Tolgfors är kritisk till försvarets inställning att flytta pengar mellan de fasta anslagsposter som riksdagen beslutat om. ”Det är direkt kontraproduktivt och leder till återkommande problem”, slut citat Tolgfors.
Samtidigt som försvarsminister Tolgfors slår fast att det inte är tillbörligt att flytta pengar från den ena posten (materiel och utveckling) till den andra posten (driftsanslaget), så kritiserar försvarsministern ÖB:s katalog med panikåtgärder i försvarets drift som ska spara in återstående 650 miljoner kronor som saknas. Här finns till exempel totalt flygstopp för en stor andel av Jas-piloterna.
”När piloter inte får flyga under 2008 ökar det kraven på flygtimmar de kommande åren. Det ekonomiska problemet är därmed inte löst, bara flyttat framåt i tiden och har i värsta fall även ackumulerats”, slut citat Tolgfors.
Departementet begär därför en detaljerad redovisning av vilka konsekvenser panikåtgärderna får för verksamheten, försvarsförmågan och Sveriges internationella relationer.
Vad vill egentligen Tolgfors? Vill han prioritera materielanskaffning eller driftsanslag? Han kan ju inte få både och med en nedskärning av den totala budgeten! Eller är det ÖB han vill betvinga?

Ja, den detaljerade redovisningen måste naturligtvis visa att konsekvenserna kan bli allvarliga. Vad skall Tolgfors göra åt det? Försvarsministerns förtroende för ÖB är enligt egen utsago ”orubbat”. Men hur skall vi egentligen tolka Tolgfors uttalande: ”Det viktiga nu är att vi får en stabilitet och trygghet för de anställda i försvarsmakten”. Hör inte officerarna till utgiften ”driftsanslag”? Det återstår att se om han står vid sitt ord!

Artikel: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_828777.svd

Roger Klang, Lund den 01/02/2008

tisdag 29 januari 2008

Senator John Mc Cain

Det är tråkigt det här, att nästan alla de republikanska kandidaterna i USA stöder statlig waterboarding. En del amerikanska politiker, både på höger- och vänsterkanten har hållit inne med vad de anser om fenomenet. Det är riktigt – det tål att tänkas på! Men hur kan Rudy Giuliano, Mitt Romney och Mike Huckabee ha kommit fram till vad som är så fel?

Därför hoppas Jag verkligen att senator John Mc Cain blir republikanernas kandidat till presidentposten, och senare - president. John Mc Cain var den enda republikanen som vågade gå ut med kritik mot förhörsmetoden waterboarding. Han fick ta mycket skit för det, men i slutändan hoppas jag att han vinner på det. Amerikas framtid hänger på det.

Som tur är var - och är - Mc Cain inte emot befrielsen av Afghanistan från talibanerna, och befrielsen av Irak från Saddam Hussein. Afghanerna och irakierna kommer att få anledning att vara tacksamma för att Mc Cain inte förespråkar trupptillbakadragande från dessa länder.

Mc Cain kommer också att bli bättre för den globala ekonomin än de flesta andra kandidater, och därmed blir han också bättre för den amerikanska ekonomin. Blir han bättre för den amerikanska ekonomin, så blir han bättre för den globala ekonomin, vilket gör att han blir bättre för den amerikanska ekonomin… o.s.v. John Mc Cain står upp för det han tror på, så till den grad att han ofta går mot strömmen. Det är det enda sättet att styra, och kännetecknar en potentiellt stor statsman! [Jag går själv ofta mot strömmen to say the least, jag bor ju i Sverige, se bara på min politik, som går på tvärs med det ledande etablissemangets politik. Jag talar emot USA när jag tycker att de gör fel, likaväl som jag talar emot Ryssland eller något annat land när de gör ont. Man kan därför undra var min lojalitet ligger. Svaret på det är; Gud är min första lojalitet, sedan Sverige! Antagligen detsamma som John Mc Cains lojalitet, med Sverige utbytt mot USA, i annat fall skulle han inte varit emot waterboarding. Fast det kan väl också vara common sence moral. Skillnaden ligger i; att i det första fallet så gör man Guds vilja och underordnar sig honom, och i det andra fallet så gör man sin egen vilja, men Gud gillar hur man tänker. (Han har ju trots allt skapat oss, så den naturliga människans moral kan överensstämma med Guds i mycket, det finns ju inget som säger emot det. En sådan människa kan vara rättfärdig.)]

Waterboarding borde inte vara en höger- vänsterfråga, det borde vara en rätt- och felfråga! Just därför ger John Mc Cain mig hopp om USA:s framtid som ledande nation för världen att följa dess exempel. Att internera troliga terrorister är inget fel, däremot. Västra USA internerade alla japanska familjer, efter Pearl Harbor, på grund av säkerhetsrisken. Det var väl i så fall än värre, att internera ännu oskyldiga japaner då, än troliga terrorister idag. Jag tvivlar ändå inte på att USA var välsignat och stod på Guds sida vid tidpunkten för andra världskriget. Det finns ju de som säger att krig alltid är fel, men jag tillhör inte dem!




Roger Klang, Lund den 29/01/2008