lördag 29 december 2007

Mordet på en demokratins förkämpe, eller Benazir Bhutto´s död

Bild: Benazir Bhutto

Benazir Bhutto dog tragiskt den 27 december i ett självmordsattentat. Nu har det pakistanska folket inget hopp att erhålla högre levnadsstandard, nej, snarare kommer Pakistan att bli än fattigare. Kvinnors rätt och hög levnadsstandard går nämligen hand i hand. Fråga själv nobelpristagaren i ekonomi 1999 – Amartya Sen, själv bördig från Indien! Indien är på rätt kurs för välstånd, pakistanierna har inte nått botten på helvetet än, de kan fortfarande sjunka djupare! Pakistan kan ännu bli fattigare, omänskligare och våldsammare. Det kommer inte ens att sluta vid könsstympning av flickebarn! Se er framtid Pakistan.., den finns i nordöstra Afrika! Jag håller med Bush, Talibanerna var för rädda för att låta denna späda kvinna, Benazir Bhutto, som uppvisade ett remarkabelt mod, arbeta för ett fritt Pakistan. Denna puttefnuttiga lilla mandom kännetecknar alla kvinnoförtryckare! Deras känsla av underlägsenhet får dem att göra de grymmaste saker. Att spränga sig själv och andra i bitar skall inte förväxlas med mod, det är brist på självkontroll och ren och skär självsvåldigt hat. Men lyssna på mig nu - Ni skall inte tolka vår godhet som svaghet! Det misstaget gjorde Al Qaidas Bin Ladin med USA.

Jag såg den där filmen Mississippi brinner, med Willem Dafoe och Gene Hackman, i fredags natt. Den bygger på en verklig händelse om ett uppmärksammat mord på två vita civil rights members och en svart man på 60-talet. Willem Dafoe spelar en FBI-agent som har höga ideal, medans Gene Hackman spelar en FBI-agent som var född i södern och förespråkade en pragmatisk linje. Eftersom Dafoe hade högre rang gick de länge på hans idealistiska linje, men i slutet av filmen säger Hackman till Dafoe om KKK: “These People crawled out of a suer, maybe the gutters are where we belong?!” Han menade då att ändamålet helgar medlen.

Det är den senare inställningen som George Bush tagit till sig i USA:s krig mot terrorismen. Den som gör det går inte Guds väg! Men kan man klandra honom? I princip inte för någonting förutom waterboardingen! Ska den lilla frågan få avgöra hela USA:s framtida öde? Det får ni fråga Bush om.

En annan sak som jag hade lite svårt för var när Bush tillät att Israel förde ett fullskaligt krig mot Libanon i en månads tid. Han kunde gott ha hållit tillbaka israelerna efter en vecka eller så. Israel-Libanonkonflikten hade inte med kriget mot terroristerna i Irak och Afghanistan att göra, enligt mig, men det verkar som om Bush tyckte så.

Eftersom det är den enda kritik jag har mot USA:s krigföring mot terrorismen, är det förvånande att de säljer sin själ så billigt.

Roger Klang, Lund