I DN-artikeln från den 22 januari, under detta och föregående stycke i min blogg, kan man läsa att Alexander Litvinenko vände sig till Putin för att varna honom för att det förekom korruption i FSB. Det talar för att Putin ännu inte 1998 blivit machiavellisk och att han inte drev en antidemokratisk politik, för då skulle Litvinenko inte ha vänt sig till Putin. Man kan dra slutsatsen att Putin var rätt så osynlig i media, vilket han inte skulle ha varit om han fört en demokratifientlig politik vid tidpunkten. Detta pekar i sin tur på att Putin verkligen hade ambitionen att följa Jeltsins demokratirörelse. Jag är medveten om att många i väst demoniserar Putin även som den person han var då. De tycks tro att han skulle varit genuint ondsint sedan späda år, redan när han låg i vaggan rent av. Det är nonsens. Han var antagligen mindre benägen att begå brott mot människor under mellanåren under Gorbatjov och Jeltsin. Kan ha varit ett rötägg i förutvarande KGB, men människor kan ändra på sig och bli bättre (eller sämre).
Mary Dejevski, rysslandsexpert, före detta korrespondent i Moskva och nu politisk redaktör på tidningen ”the Independent”, säger enligt DN (DN om Alexander Litvinenko nedan):
”Ryssarna har sedan de tog över ordförandeskapet i G8 gjort enorma ansträngningar för att tvätta bort vad de anser är en extremt negativ bild av dem i väst. De har investerat mångmiljonbelopp och anlitat pr-konsulter världen över. Det är helt osannolikt att regimen skulle riskera det arbetet genom den här händelsen…” (om mordet på Alexander).
Tillsammans med det som står sedan, som ni också kan läsa i kolumnen ”DN om Alexander Litvinenko” i förrförra stycket på min blogg; ”Hon anklagar kretsen runt Litvinenko för att ha utnyttjat hans död genom att bedriva en mycket väl iscensatt kampanj mot den ryska regimen…”, så kan man dra slutsatsen att hon är åtminstone delvis partisk.
Hon har dessutom gjort sig skyldig till en efterhandskonstruktion, ett fel som är ganska vanligt när man inte har tänkandet (Göran Perssons ord), som krävs för att göra en rimlig analys i storpolitiken. Hon har utgått ifrån att det gift (Polonium 210), som användes för att likvidera Litvinenko, med nödvändighet skulle upptäckas och kunna spåras av i detta fall britterna (med lite hjälp), trots att man vet att giftet användes just för dess förmåga att undgå upptäckt. Om så inte hade varit fallet så kunde man utgå ifrån att Alexander Litvinenko borde ha mördats med hjälp av mindre sofistikerade och betydligt billigare metoder tillgängliga för gemene man. Därför kan man veta att det var högt uppsatta ryssar i Putins kretsar (Ryssland är den enda producenten av polonium 210 i världen och producerar bara 100 gram om året på världsbasis), som lät mörda Litvinenko. Man kan också dra slutsatsen att detta var första, och sista gången polonium 210 användes i mordsammanhang. Om det hade hänt tidigare så skulle man ha känt till det idag, och eftersom det är avslöjat har Ryssland inte längre någon anledning att använda ett så dyrt ämne till ytterligare likvidationer. Och inte heller vill man dra ytterligare strålkastare på sig genom att göra så. Den här verksamheten föredras i Kreml att ske i det fördolda.
Däremot har the indipendents Mary Dejevski rätt i att oligarkerna i synnerhet, inte är några änglar själva. Eller att oppositionen i Ryssland och politiska flyktingar i väst, inte är helt ärliga i sina kontakter med västliga medier.
Roger Klang, Lund 08/11/2007
